Trade Tisdag | Stabil Grund
Hej fina du. 💛
Idag ska vi prata om något som kanske låter torrt på ytan – ett uppsagt kollektivavtal – men som i grunden handlar om något djupt mänskligt: att få åldras i trygghet, oavsett hur länge vi väljer att vara kvar i arbetslivet. Jag har kikat igenom nyheterna, läst originalkällorna hos LO och Kommunal, och tittat på hur andra länder löser samma fråga. Sätt dig ner med en kopp te, det här är värt att förstå ordentligt.
Vad har egentligen hänt?
I slutet av juni sa fackförbundet LO upp sina avtal med Svenskt Näringsliv om Afa-försäkringarna, omställningsförsäkringen och Avtalspension SAF-LO – den tjänstepension som gäller för privatanställda arbetare i Sverige. Det är alltså inte staten eller pensionsmyndigheten som ändrar något; det är två parter på arbetsmarknaden som förhandlar om sitt eget avtal, precis som de gjort många gånger tidigare.
I dag fungerar det så här: om du omfattas av Avtalspension SAF-LO börjar din arbetsgivare betala in pengar till din tjänstepension den månad du fyller 22 år, och inbetalningarna upphör normalt vid 65 års ålder. Vill du jobba vidare efter 65 kan du komma överens med din arbetsgivare om fortsatt inbetalning – men arbetsgivaren är inte skyldig att gå med på det. LO:s krav är att ta bort den övre åldersgränsen helt, så att den som väljer att fortsätta jobba efter 65 också fortsätter att tjäna in tjänstepension, precis som redan gäller för anställda inom kommun och region genom avtalet AKAP-KR.
Det här är alltså en pågående förhandling, inte en redan beslutad förändring. De nuvarande villkoren gäller fram till den 1 december 2026, eller tills parterna kommer överens om något nytt. Uppsägningen är i grunden ett sätt att sätta press i förhandlingen – ett helt normalt drag i svensk avtalsrörelse.
Varför jag faktiskt tycker att det här är goda nyheter
Jag vet att uppsagda avtal låter oroande i rubrikform. Men skala bort dramatiken en sekund och titta på vad som faktiskt drivs fram här: ett erkännande av att arbetslivet redan har förändrats. Vi lever längre, många av oss vill och orkar jobba längre, och då är det bara rimligt att pensionssystemet följer med. Att LO nu driver samma linje som redan finns för kommun- och regionanställda är inte ett tecken på att något gått snett – det är ett tecken på att systemet mognar och blir mer rättvist mellan olika delar av arbetsmarknaden.
Det finns också en skön poäng i det här: din sista arbetsdag kan bli lika betydelsefull för din pension som din första. Om du står nära pensionsåldern och funderar på att fortsätta jobba ett tag till, är det just nu, mitt i den här förhandlingen, som de reglerna faktiskt formas. Det är ditt liv och din framtid som diskussionen handlar om – och det är värt att följa med öppna ögon och varm nyfikenhet snarare än oro.
Så ser det ut i resten av världen
Jag tycker alltid det är klargörande att lyfta blicken lite. Enligt Mercer CFA Institute Global Pension Index, som årligen jämför pensionssystem i över femtio länder utifrån hur väl de ger tillräckliga förmåner, hur hållbara de är över tid och hur pålitliga de är, toppas listan konsekvent av Nederländerna, Island och Danmark, med Singapore som ett nytt tillskott i toppskiktet. Dessa länder kombinerar en bred grundtrygghet med väl utbyggda och flexibla tjänstepensionssystem, och just flexibiliteten kring när och hur man tar ut sin pension lyfts ofta fram som en styrka.
Danmark är ett fint exempel på ett land som liknar Sverige i grunden – en bosättningsbaserad folkpension kombinerad med kollektivavtalade tjänstepensioner – men som byggt in mer flexibilitet kring uttag och ett högre förtroende för systemets långsiktiga hållbarhet. Nederländerna har historiskt haft ett av världens mest generösa system, byggt på en grundpension kopplad till minimilönen plus omfattande tjänstepensioner, även om landet nu genomgår en stor reform mot mer individuella lösningar, ungefär som Sverige gjorde för flera decennier sedan.
Sverige, å sin sida, har faktiskt tappat mark i internationella jämförelser de senaste åren och har rankats som det svagaste pensionssystemet i Norden, samtidigt som det fortfarande ligger nära toppen globalt. Det som drar ner Sverige är delvis just frågor som den vi diskuterar idag – hur väl systemet är anpassat för ett längre och mer flexibelt arbetsliv – samt en demografisk utmaning med en åldrande befolkning.
Och för perspektivets skull: USA:s system, som bygger mycket mer på individuellt sparande och mindre på kollektiv trygghet, hamnar långt ner i samma jämförelse. Det säger något fint om den nordiska modellen – att vi bygger vår trygghet tillsammans, genom kollektivavtal som SAF-LO, snarare än att var och en ska klara allt på egen hand. Den här förhandlingen är alltså inte ett tecken på att den svenska modellen brister, utan ett bevis på att den fortfarande är levande och kan formas efter verkligheten.
Det är också värt att nämna Finland och Norge, som båda ligger högt i samma jämförelse tack vare stabila, väl reglerade system och högt förtroende bland befolkningen. Finlands styrka ligger särskilt i integriteten i systemet – tillsynen och regelverket är bland de mest pålitliga i världen – medan Norge drar nytta av sin stora statliga pensionsfond som en extra buffert utöver det vanliga pensionssystemet. Mönstret är tydligt: de länder som kombinerar en bred, solidariskt finansierad grundtrygghet med välreglerade kollektiva tjänstepensioner klarar sig bäst, oavsett om de kallar sig nordiska eller inte.
Det som gör mig varm om hjärtat är att se hur just den nordiska modellen, med Sverige inräknat, bygger på tanken att vi bär trygghet tillsammans – ”medmänniska, inte motmänniska” om man så vill. Den pågående förhandlingen om SAF-LO är ett uttryck för just den andan: parterna sätter sig ner, förhandlar, och formar tillsammans ett system som ska hålla för fler generationer och fler sätt att leva och arbeta.
Kvinnor och män – skillnader och likheter
Det här är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat, för siffrorna berättar en historia som många av oss känner igen i våra egna liv.
Skillnaderna: Enligt Pensionsmyndigheten är kvinnors genomsnittliga totala pension idag betydligt lägre än männens – i storleksordningen 20–30 procent lägre beroende på vilket mått man använder, och skillnaden är faktiskt större i Sverige än i övriga Norden. Förklaringen är sällan dramatisk i sig själv, utan snarare en summa av många små beslut: kvinnor arbetar deltid i högre utsträckning, tar ut mer av föräldraledigheten, står för fler VAB-dagar och har historiskt haft lägre löner. Eftersom både den allmänna pensionen och tjänstepensionen bygger på livsinkomstprincipen – att pensionen speglar det du tjänat ihop under hela livet – slår varje deltidsår eller föräldraledighetsmånad igenom långt senare, ofta när det är svårt att kompensera för det.
Tjänstepensionen förstärker faktiskt gapet mer än den allmänna pensionen gör, eftersom den är direkt kopplad till lönen. Två personer med i övrigt lika långa yrkesliv men i branscher med olika pensionsavsättningar kan hamna tusentals kronor isär i månaden.
Likheterna: Här är det fina – när kvinnor och män gör samma aktiva val kring sin tjänstepension, som att välja fondförsäkring eller flytta sitt kapital, är mönstren förvånansvärt lika. Andelen som gör aktiva val är ungefär densamma, och avkastningen på de val man gör skiljer sig inte nämnvärt åt mellan könen. Gapet handlar alltså inte om att kvinnor är sämre på att förvalta pengar – det handlar om strukturer i arbetslivet som ger olika förutsättningar redan innan sparandet ens börjar.
Den uppmuntrande nyheten är att gapet faktiskt krymper något över tid, särskilt bland yngre pensionärer som haft en jämnare inkomst genom hela arbetslivet. Förändring tar tid eftersom pensionssystemet minns hela livet – men riktningen är rätt.
Amaelles smarta tips – att tänka på och planera för
Oavsett var du befinner dig i livet just nu, här är några konkreta saker värda att ta med dig:
- Logga in på minPension.se minst en gång om året. Det är den enda platsen där du ser hela bilden – allmän pension, tjänstepension och privat sparande – samlat på ett ställe. Det tar tio minuter och ger dig en helt annan känsla av kontroll.
- Om du planerar att jobba efter 65 och omfattas av SAF-LO: ta upp samtalet med din arbetsgivare i god tid, innan du fyller 65, inte efteråt. Om ni kommer överens om fortsatt inbetalning – se till att få det skriftligt. Ett annat alternativ att föreslå är kompensation i form av högre lön istället, så att det inte plötsligt blir billigare för arbetsgivaren att ha dig anställd än tidigare.
- Om du är egenföretagare, som många, har du inget SAF-LO att luta dig mot alls – det är extra viktigt att bygga ett eget, medvetet pensionssparande parallellt med att verksamheten växer. Ett litet men regelbundet belopp varje månad slår nästan alltid ett stort men sporadiskt.
- Om du är hemma med barn eller går ner i arbetstid, prata öppet med din partner om att kompensera varandra ekonomiskt för den förlorade pensionsavsättningen. Det är fortfarande ovanligt att par gör det, men det är ett av de enklaste sätten att minska pensionsgapet i den egna relationen.
- Följ förhandlingen fram till den 1 december 2026. Det du läser om idag kan direkt påverka hur din egen pension ser ut om tio, tjugo eller trettio år – särskilt om du ser dig själv jobba längre än till 65.
- Kom ihåg att en uppsägning av ett avtal inte är samma sak som att skyddet försvinner. De nuvarande reglerna gäller fram tills något nytt är på plats. Ingen anledning till panik – bara god anledning till uppmärksamhet.
- Prata om Er pension som par, inte bara om lön. Det är lätt att fokusera på gemensam ekonomi här och nu – hyra, mat, semestrar – och glömma bort att den som tjänar mindre eller jobbar deltid också bygger en mindre pension. Ett årligt ”pensionssamtal” hemma, gärna samtidigt som ni loggar in på minPension tillsammans, kan göra stor skillnad om tio–tjugo år.
Avslutningsvis
Pension kan kännas som ett ämne långt bort i tiden, något för ”sen” – men sanningen är att varje år, varje val, varje samtal med en arbetsgivare eller partner bygger den grund du en dag ska stå på. Att LO nu driver frågan om ett mer flexibelt, mer rättvist pensionssystem är ett tecken på att den nordiska modellen fortsätter att utvecklas i takt med hur vi faktiskt lever våra liv idag.
Ta hand om din stabila grund, fina du. Den förtjänar din uppmärksamhet – med kärlek, inte med oro.
Källor: LO, Kommunal, Pensionsmyndigheten, Fora, AMF, minPension, Konsumenternas, Swedbank, Länsförsäkringars Jämställdhetsindex 2026, Säkra, Jämställdhetsmyndigheten, Mercer CFA Institute Global Pension Index.
