Ful-fin i håret – och en lördag som förbättrade mitt liv

Fri Fredag – Frihet

En lördag åker jag och pappa för att hämta mamma hos frissan. Hon har lagt håret. Ondulerat det, som det heter då. Hon är fin och luktar hårspray.

Mamma frågar om jag tycker att hon är fin i håret.

Jag svarar att hon är ful-fin. För hon tycker ju själv att hon är fin — men jag känner inte riktigt igen henne som min mamma. Och hon luktar konstigt.

Det är samma dag som de berättar för mig att mamma inte ska arbeta på lördagar längre.

När Sverige fick tillbaka lördagen

Jag minns lyckan. Att ha mamma hemma mer. Det var jättemysigt hos Mormor och Morfar, verkligen — men det är något annat med en hel lördag tillsammans, hemma, utan brådska.

Det där var ingen slump. Mellan 1957 och 1973 kortade Sverige arbetstiden stegvis, från 48 timmar i veckan till 40. Det var då lördagarna blev lediga. Ett helt land fick tillbaka en dag i veckan.

Sedan 1973 har ingenting hänt. Femtio år senare jobbar vi fortfarande 40 timmar — medan produktiviteten mångdubblats.

Grannarna sprang förbi oss

Visste du att våra nordiska grannländer har kortare arbetstid än vi?

Norge kortade till 37,5 timmar redan 1987.

Danmark införde 37-timmarsvecka 1990 — och där räknas lunchen dessutom ofta som betald arbetstid. 37-5 = 32.

Island gjorde det mest spännande. Mellan 2015 och 2019 testade de kortare arbetsvecka för 2 500 offentliganställda, med full lön. Resultatet? Produktiviteten var densamma eller bättre. Stressen minskade. Utbrändheten minskade. Idag är 36 timmar standard för offentligt anställda, och 86 procent av hela arbetskraften har kortare arbetstid eller rätt till det.

Suomi har också dragit ifrån — den faktiska arbetstiden har minskat betydligt mer där än här det senaste decenniet.

Sverige, som en gång gick före, har nu den längsta normalarbetstiden i Norden.

Och nu rör det på sig — på riktigt

Frågan är hetare än den varit på femtio år.

LO:s alla 13 förbund har för första gången enats om att kräva förhandlingar med Svenskt Näringsliv om kortare arbetstid. Arbetsgivarna har sagt nej — så frågan lär hamna i avtalsrörelsen, och den ligger redan på valbordet 2026.

Socialdemokraterna har öppnat för kortare arbetsvecka med bibehållen lön. Vänsterpartiet vill på sikt se sex timmars arbetsdag. Kommunal driver frågan hårt som en jämställdhetsfråga — det är främst kvinnor i vård, skola och omsorg som sliter i strikt schemalagda pass och bär samhällets livspussel.

Och hur skulle det gå till? I första hand som på Island: via kollektivavtal, steg för steg, bransch för bransch. I andra hand via lagstiftning — precis som när vi fick 40-timmarsveckan en gång i tiden. Det handlar inte nödvändigtvis om fyradagarsvecka för alla. Det kan vara kortare dagar, fler lediga dagar eller färre timmar i veckan. Olika lösningar för olika liv.

Motargumenten? Samma som hördes 1957, 1938 och 1919: att vi inte har råd. Ändå står Norge, Danmark och Island där de står — utan att deras ekonomier har kollapsat.

Det handlar om tid. Alltså om liv.

Jag tänker på min mamma. På hårsprayen, på ful-fin, på den där första lediga lördagen.

Ingen mätte produktivitetsbortfallet av att hon var hemma. Men jag kan berätta exakt vad vinsten var: en mamma, en lördag, ett barn som fick mer av det som faktiskt är allra viktigast.

Frihet är inte alltid stora gester. Ibland är det bara mer tid. Mer flöde i vardagen, mindre av klockan.

Våra grannländer har visat att det går. Frågan är inte om Sverige har råd med kortare arbetstid.

Frågan är hur många ful-fina lördagar vi har råd att missa?

Jag minns doften av kaffe de där lediga lördagsmorgnarna, mamma hemma, ingen brådska. Vill du ha samma känsla i handen? Några olika Fri Fredags-muggar finns i shoppen.

Berätta nu, hur skulle det här förändra ditt liv?

En framåttitt från mig,
Maria

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *