Tech Torsdag : Smart Liv
Jag har precis skaffat ett nytt par AirPods Max – lila, senaste generationen – som jag använder privat. På jobbet har jag mina Marshall MKII. Två helt olika hörlurar, för två helt olika delar av vardagen. Och ju mer jag tänker på det, desto tydligare blir det att valet inte handlar om vilka som är ”bäst”, utan om vad de faktiskt ska göra för mig.
Vad som faktiskt är nytt
När Apple presenterade den här generationen i våras var brusreduceringen den stora nyheten: tack vare det nya H2-chippet och nya ljudberäkningsalgoritmer ska den aktiva brusreduceringen vara omkring 1,5 gånger effektivare än i föregångaren. Jag märker det tydligast på tåget – bruset som brukar ligga där som en konstant, trött botten är helt enkelt mindre påtagligt.
Chippet har också fört med sig funktioner som tidigare bara fanns på de mindre AirPods-modellerna: adaptivt ljud som själv justerar brusreducering och transparens efter miljön, konversationsfokus som höjer rösten hos den jag pratar med, och röstisolering för samtal i blåsigt eller stökigt läge. Även liveöversättning har hittat hela vägen till Max-modellen nu, vilket känns som en rätt stor sak för over ear-formatet.
Färgmässigt finns de här i fem varianter – midnatt, stjärnglans, orange, lila och blått – och utan tvekan blev lila mitt val.
Apples egen hörlursfamilj
Det som gör AirPods Max till en egen kategori inom Apples utbud är formatet. AirPods (utan gummitopp) är gjorda för snabbhet och lätthet, AirPods Pro lägger till tätning och brusreducering i örat för en mer aktiv lyssningsupplevelse – men AirPods Max är over-ear, rejäla, byggda för den som vill sjunka in i ljudet snarare än bara ha det i bakgrunden.
Det var precis den känslan jag var ute efter privat. Något jag sätter på mig när jag verkligen vill lyssna – på en podd under en promenad, på musik när jag jobbar med Amaelle på kvällen, eller bara för att stänga ute ett stökigt hus en stund.
Varför Marshall på jobbet
Marshall MKII är en annan sorts verktyg. De är byggda robust, låter varmt och lite rått, och känns rätt i ett sammanhang där jag vill ha musik som bakgrund snarare än i förgrunden – utan att för den skull tumma på ljudkvaliteten. Det är ett medvetet val: jag vill inte att mina finaste, mest ”njutbara” hörlurar blir det jag har på mig åtta timmar varje dag på jobbet. Då tappar de lite av sin lyster.
Så uppdelningen blev naturlig: AirPods Max för mig, på min egen tid. Marshall för jobbet.
Och så ja, det där med ”seamless”
En sak som gör AirPods Max extra smidiga privat är hur de växlar mellan mina Apple-enheter utan krångel – jag tar av mig dem, ljudet fortsätter ut i telefonens högtalare, jag sätter på mig dem igen och det hoppar tillbaka. Ingen knapptryckning. Det är skönt. Men det är inte huvudanledningen till att jag älskar dem. Det är snarare känslan av att sätta på mig ett par lurar som känns som mina, i en färg jag älskar, i ett sammanhang där jag faktiskt får vara ostörd.
Två hörlurar, två sorters tid
Jag tror att det säger något större också: att olika delar av dagen förtjänar olika verktyg. Jobbtiden och min egen tid ska inte alltid låta likadant, kännas likadant, eller ens se likadana ut. Ibland är den bästa tekniken inte den mest avancerade – utan den som passar exakt det ögonblick du befinner dig i.
Har du något du medvetet delat upp mellan jobb och privatliv – teknik, prylar, eller annat? Dela gärna i kommentarerna.