Fredag igen.
Jag tog ut min vita Bianchi Aria i solen idag. Pumpade däcken, smörjde kedjan. Satte Pu i den lila ryggsäcken och så gav oss av mot Jönåker.
Han satt där bak med öronen i vinden som om det alltid varit så. Kanske var det det. Hundar vet sådant.
Juni-luft. Fart. Tystnad förutom vinden och hjulens ljud mot asfalten.
Jag har längtat så efter det här.
Inte efter något särskilt — bara det här. Att röra sig framåt utan definitivt mål. Cykeln, hunden, vägen. Det behöver inte vara mer än så för att vara tillräckligt mycket.
Vad längtar du efter i dag?
framåtpuss, Maria








