Mumsig Måndag · Kroppsglädje · Lästid: ca 7 minuter
Förra måndagen berättade jag att en KICKR CLIMB var på väg hem till mig. Sedan dess har det hänt saker. Ännu ett paket har anlänt – den här gången i Zwifts omisskännliga orange – och i torsdags öppnade jag paketet. Kassetten är avmonterad, en enda liten orange kuggpryl sitter på trainern, och två små nya fjärrkontroller har flyttat in på styret. Setupen är komplett. Låt mig berätta vad jag har gjort, och varför.
Vad är Zwift Cog?
Zwift Cog är en enda kugg som ersätter hela kassetten på trainern. Ja, du läste rätt – i stället för tio, elva eller tolv drev bak sitter det nu ett enda. Kedjan ligger alltid rakt, alltid på samma ställe.
Men hur växlar man då? Det är här det smarta händer: växlingen sker virtuellt, inne i Zwift. Trainern justerar motståndet elektroniskt i stället för att kedjan hoppar mellan drev. Ur benens perspektiv känns det som en vanlig växling – men mekaniskt händer ingenting alls på cykeln.
Och Zwift Click?
Click är knapparna som styr alltihop – två små kontroller som fästs på styret. Plus och minus för att växla upp och ner, och därtill knappar för att styra, svara på ride-ons och navigera i Zwift utan att behöva släppa styret eller fippla med telefonen mitt i ett intervall. De pratar trådlöst med spelet, och monteringen var gjord på nolltid.
Varför bytte jag bort en fullt fungerande kassett?
Tre skäl, i min ordning:
1. Tystnaden och slitaget. Med kedjan permanent i perfekt linje försvinner det mesta av drivlinsljudet – och det sneda kedjeslitaget. Ingen mer kedja som arbetar på snedden i ytterlägena. Min Bianchi Via Nirone 7 bor numera på trainern, och då vill jag att den ska ha det bra där. (Right to Repair-hjärtat gläds: mindre slitage blir ju färre delar som behöver bytas.)
2. Växlingarna är bättre än de mekaniska. Virtuell växling ger 24 steg utan att det blir döda lägen och utan överlappning – och växlingen sker mjukt även mitt i en brant backe under full belastning, något som varje cyklist vet att en mekanisk växel skulle protestera emot högljutt. I kombination med nya CLIMB:en betyder det att när backen blir mer brant framför mig och cykelns front höjs, så kan jag klicka ner mig steg för steg utan att kedjan gnisslar eller hoppar. Det är precis de lägena jag ska träna i vinter.
3. Enkelheten. Ett kugghjul. Inga justeringar av bakväxeln, ingen indexering, ingen kedjepiska nästa gång något ska ändras. Trainerns kassett ligger nu prydligt nedpackad bredvid Cog-lådan tillsammans med distanserna – redo att återvändas om eller när jag vill. Jag gillar att ha ordning på prylarna. Förvaringen är en del av swiftdesignen.
En viktig sak
En sak ska sägas tydligt, för dig som funderar på samma upplägg: den virtuella växlingen fungerar bara i Zwift. Kör du andra appar? För mig är det inget problem – Zwift är mitt inomhusvardagsrum – men det är värt att veta innan du handlar.
Min inomhuscykling, sammanfattad
Så här ser den ut nu, min lilla inomhusverkstad för kroppsglädje:
- Bianchi Via Nirone 7 – cykeln, själen i det hela
- Wahoo KICKR CORE – trainern som ger motståndet
- KICKR CLIMB – lutningen, upp till 20 % stigning
- Zwift Cog – ett kugghjul, noll krångel
- Zwift Click – växling och styrning i knapparna
Varje del har en funktion, och tillsammans blir det ett härligt flöde: när backen börjar på skärmen, höjs framgaffeln, jag klickar ner ett par steg och kan då kliva ner från sadeln. Det är så nära riktig klättring jag kan komma i min studio – och det är exakt den träningen som jag behöver under vintern, på väg mot Viking Tour i Norge 2027. Norska backar förhandlar man inte med. Man förbereder sig. Om jag nu bestämmer mig…
Tour de France – Tourmalet avgjorde
Och Touren då? Vilken vecka! Efter tempoloppet i Barcelona fick vi några härligt oförutsägbara dagar: norrmannen Torstein Traeen (Uno-X) bar den gula tröjan genom Pyrenéernas, och Olav Kooij tog sin första Tour-etappseger i en kaosartad spurt i Pau. Men i fredags kom det första riktiga bergsloppet – över självaste Tourmalet – och då klev Tadej Pogačar fram, vann etappen och tog över gult med dryga två och en halv minut före Jonas Vingegaard. Duellen alla väntat på är i full gång, och bakom lurar Del Toro, Evenepoel och unge Seixas.
Jag såg klättringen över Tourmalet och tänkte: den backen finns nog i Zwift. Skillnaden mellan mig och proffsen är förstås astronomisk – men nu har vi i alla fall samma lutning i benen. Hur nu det ska gå, och det räcker gott för mig.
Veckans rörelse
Första riktiga passet med den här setup:en blir en mjukstart: en kuperad Zwift-runda där jag bara låter kroppen lära känna både den nya växlingen och den nya lutningen tillsammans. Inga måste, bara att göra nya bekantskaper. Sedan börjar jag lägga till klättring i schemat.
Har du testat virtuell växling – eller har du kvar din kassett?
Berätta gärna i kommentarerna, jag är nyfiken på hur Du tänker. Och jag kommer givetvis berätta framöver, hur det går…
Rör dig med glädje – vi ses väl i backen!
// Maria
