Det är en rubrik jag läst men inte förväntat mig: ChatGPT-användningen är på en “all-time low” och en rörelse som kallar sig QuitGPT uppges ha påverkat populariteten.
Det gjorde mig nyfiken, jag förväntade mig inte den rubriken 2026. Och ändå — egentligen borde jag inte bli förvånad.
Vad är då QuitGPT?
QuitGPT är en reaktionsrörelse mot den utbredda AI-användningen, specifikt mot ChatGPT. Det handlar inte om att AI är farligt — det handlar om att den ersätter mänskligt tänkande, mänskliga relationer, mänsklig skaparkraft på ett sätt som inte känns rätt.
Anhängarna ber folk att sluta använda ChatGPT — eller åtminstone att använda det med större eftertanke. Att ifrågasätta varför de använder det, egentligen. Att fråga sig vad de förlorar när de avstår från att tänka självständigt.
Det är ett intressant motreaktionsmönster. Vi har sett det förut — med smartphones, med sociala medier. Teknologin exploderar, ”alla” börjar använda den, sedan kommer en grupp som frågar om vi verkligen vill det här.
Varför jag tar det på allvar
Det vore enkelt att avfärda QuitGPT som luddism — rädslan för ny teknologi klädd i moderna kläder. Men jag tror det är mer komplicerat än så.
Det pågår en relevant diskussion om vad som händer med vår förmåga att tänka när vi alltid har tillgång till ett verktyg som tänker snabbare och bredare än vi gör. Hjärnmuskler som inte används förtvinar. Är det ett problem att vi slutar kämpa med formuleringar, slutar grubbla på ett svårt problem, slutar uthärda den obehagliga känslan av att inte veta — för att vi kan lösa det på tre sekunder?
Jag vet inte svaret. Men frågan är legitim.
Min relation till AI och hur den ser ut just nu
Jag har bestämt mig för ett par principer som fungerar för mig.
Jag använder AI för att utveckla mina tankar, inte för att slippa tänka. Det betyder att jag alltid formulerar min egen ståndpunkt först — eller åtminstone mina egna, ibland, halvfärdiga tankar. Sedan tar jag in AI för att testa dem, utmana dem, hitta hål i mina resonemang. Inte för att generera dem.
Jag skriver alltid mina egna texter. Det är inte ett moralistiskt beslut — det är ett praktiskt beslut. Mina texter låter som mig för att de är jag. Om jag skulle delegera skrivandet skulle det som gör dem värdefulla försvinna.
Jag använder AI öppet. Om jag använder det i ett sammanhang där det är relevant, säger jag det. Det finns ingen anledning att dölja det.
TikToks AI-summeringsfiasko
I samma nyhetsbrev nämndes att TikToks AI skapar löjligt dåliga videosummeringar. En video fick sammanfattningen “Collection of various blueberries with different toppings.” Det var förmodligen en matlagningsvideo av något slag, men ändå.
Det är roligt, men det är också något att ta på allvar. Vi bygger system för att hjälpa oss sammanfatta, sortera och filtrera vår information — och de systemen är fortfarande ganska dåliga på kontext, ironi, humor, mänsklighet. De är bra på det explicita och dåliga på det implicita.
Det implicita är ofta det viktigaste.
Varför är det här ett Tech Thursday-ämne
Teknik handlar inte bara om vad verktygen kan göra. Det handlar om vad vi väljer att använda den till, och vad vi väljer att inte använda dem till. Det är ett aktivt val, och vi behöver tänka igenom vad vi väljer och också försöka förutse vilka effekter olika val kanfå.
QuitGPT är förmodligen inte svaret. Blind adoption är definitivt inte svaret. Någonstans mitt emellan finns en väg som gör oss skarpare, inte slöare. Mer mänskliga, inte mer maskinlika.
Det är den vägen jag försöker gå. Inte alltid perfekt, men hyfsat medvetet.
Har du märkt att din relation till AI har förändrats det senaste året — och i så fall, hur?
